om någon blir bedragen i en film jag ser på tv
är det alltid jag
identifierar jag mig med nån blir det alltid den
som lider nederlag
när jag var liten ville jag att stora stygga vargen
skulle få sitt käk
ju mer jag tänker på det framstår jag som slöseri med tid
och som ett kräk

jag minns en film jag såg
en snygg tjej levde med en forskare
en skurk kom dit
och hon bedrog sin äkta man med skurken
forskarn knäcktes av förräderit
jag plågade mig genom detta vansinne
och glömde aldrig vad jag sett
naturligtvis var äkta mannen jag
och glömd var mannen ifrån nasaret

det här är ingen biktstol
men om andan faller på
så bara skriver jag
fast det är ganska sent
och klockan faktiskt börjar närma sig
en morgondag
den smärta som jag känner
är ibland för tung att bära
som i "hide and seek"
jag måste leva med den
fast det känns som om jag släpar
på ett gammalt lik

LARZ GUSTAFSSON 080316