när man lever på gränsen
till sammanbrott
när man trevar sig fram
nära stupet
värdesätter man inte
den skatt man fått
sysselsätter man hjärnan
med djupet
man ser mörker och orosmoln
oväder, storm
man ser nejder som
döljs utav dimma
det är svårt då att se
hur ett konstverk tar form
eller se ädelstenarna glimma
gråt som stiger från hjärta
till ögonvrå
är en spis som är
så gott som daglig
genast glömmer man allt gott
man smakat på
segerns vittring som var
så behaglig

av socker, vanlij
och en solstråles ljus
är hon gjord som rör sig framför mig
som blommornas doft
och som havsvågors brus
en sagolik skönhet berör mig
på t-shirten katten
hon rör sig som en
behagfull och byggd att behaga
en vind över vatten
där skeppsbrutna män
förlist när de jagat sin saga

LARZ GUSTAFSSON 18/3 2008