Det här gör så ont att säga, det är inte riktigt klokt
Försöker säga det vackert, som i någon bok
Men hur kan man bry sig om sådant, när man vill skrika av den smärtan
Man gör dumma saker med piller och man krossar några hjärtan
Men jag krossar bara mitt eget pumporgan
Men vad fan ska man säga, jo visst fan är jag van
För att krypa längs helvetets väggar är inget nytt för mig
Och det ända i mitt hjärta som än lever, det måste vara dig
För kan du se mitt hjärta brinner, som det helvetet det är
Kallt och fruset, bara en sten, men samtidigt så hett, får andningsnöd
Jag är självmordsbenägen och jag önskar jag var död
Allting känns så hopplöst, jag har förlorat min tro
Jag vrider mig i sängen, får ej någon ro
Tron på ödet och på gud
Så Trött på allt
Vägen är så mörk, när natten faller
Försöker gå min egen väg och följa kallet
Allt är vackert ja, men skönheten är av plast
Försöker komma bort, men sitter fast
Efter mörkrets fall i en svartvit värld
Byggd på pengar och på blod som mina handleder skänkt
Dom sa allt var bra, känner mig så kränkt
Lögner är sanning nu
Det har du sett till
Ingen lyssnar på mig, inget går dit jag vill
Kämpar men vägen är för lång
Klättrar men väggen är för hög
Spelar det nån roll? Flata hetro eller bög
Varje gång jag hittat greppet, halkar fingrarna lite till
Och jag kommer ingenstans, inte alls dit jag vill
Natten är mörk och jag är så ensam
Kom hit
Jag är ensam och mår skit
Textar ett desperat sms till den ända jag har
Nu har jag för länge sen glömt
Den jag var
Jag förlorar mig själv i det mörkret runt omkring
Alla är så vackra men det är bara plasten på utsidan, inte innehållet
Inte et som rinner ut utan det som stannar i sållet
Bara glasyren på kakan och bara en yta
Och den hjälper knappast när man sjunker men försöker flyta
Mörkret hotar att ta över hand
Simmar men når aldrig land
Jag förlorar mig själv
Och bara du kan rädda mig
Det är så svårt att säga men jag älskar dig