det är en skolvärld jag inte trodde fanns
som himlen fast på land
ett himmelrike där problem inte existerar
där du kan vara glad utan att tänka
bara vara och le dagarna i ända

det är som portarna till glädjens land
lämnar allt bakom mig och kliver in i en värld där jag kan glömma

borde jag lämna allt sen förr?
kanske bäst
men jag vill inte lämna allt

vill kunna skapa en värld där glädje existerar ofta
oftare än då
där tårar är sällsynt och värdefullt