Regndroppar faller sakna mot markes där de krossas och försvinner åt alla håll
Ett möte med en årstid som trots sin förglada skrud gör vardagen grå

Ingen värme kvar i varken luft eller själ
allt är kallt och jag fryser på mer än ett sätt
trots att jag kan räkna dagarna sen alla varma minnen
så känns det som en livstid sen de ljumma vindarna blåste liv i de löv som nu ligger döda på trottoaren

jag titta ut från min förnster och ser alla som springer för att hinna någon stanns
ingen vill stanna upp och se, alla bara skyndar för att hösten ska ta slut,
vi dör nog lite granna efter solens sorti,
går mentalt i ide och det enda som håller mej vid liv är vetskapen om att det långt där borta vid horisonten skymtar det värme igen...