ibland står jag dold
bakom ett träd i skogen
ser mig omkring åt sidorna

det är då jag som allra mest förstår
kärlekens väsen
som någonting väsensskilt
från den moderna människans många nojjor

om någon ser storheten i mig
är det gott och väl
själv har jag mest fragment
att pussla ihop till något gripbart