Det spelar inte längre någon roll...

Lungorna ska långsamt rökas ut,
och levern...vem fan behöver den när man får vara glad?
Hjärtat behöver inte längre pumpa när det ändå aldrig
kommer finnas någit att slåss för igen.

Och tankarna,
de dränks hur som helst av
daggen på helvetets salladsblad.

Hjärnan har alltid varit överflödig
innuti ett huvud där tankar endast gör ont
och förgiftar det gröna bland
rosentörnars genomruttna sting.

Venerna ska tömmas på blod
och musklernas formationer ska sakta
rinna ut bland havets stenar
och krossas mot de silkeslena vågorna.

Men en stormig höstnatt ska alltid molnen finnas där.
De kommer bli suddiga i kanterna
och så småningom försvinna helt,
men de byts hela tiden ut mot nya; man glömmer de som fanns där.

De var kontraster mot den falskt blå himlen.