Uppe i hennes rum, fylls väggarna av drömmar
hon får tankar att sväva, när verkligheten ömmar
En dag tänker hon, en dag
ska jag vandra genom livet, i en annan tid och lag
För världen är för stor, för att lämnas obevandrad
och från emelias rum, är drömmen långt ifrån besannad
Hon dansar på natten, hon dansar genom dagen
hon dansar sig iväg, långt bort från obehagen
Emilia skulle ge allt, för att nå dit vi aldrig nått
en sjärna på himmlen, som har återuppstått
Men sent om nätterna, när ensamheten tränger på
då när kinden blir fuktig, och världen blir grå
Inser hon den sanning, som ingen verkar se
föräldrarna jobbar, frågar knappt hur det e'
I skolan finns dom, som inte vill henne väl
talar om saker, som lämnar sår i hennes själ
Inga vänner som lyssnar, hon har alltid varit blyg
skammen är stor, därför går hon runt i smyg
Alla dessa år, hon har skärsår på sin handled
rakbladet gav ett lugn, när skärsåret sved
Hon straffa sig själv, allt va hennes fel
hon ville va som dom, ville känna sig hel
Emilia var stark men, vissa sår går för djupt ner
hon sitter ensam på sitt rum, hon orkar inte mer
När mamma kommer hem, är Emilia försvunnen
dom söker överallt, i parken och vid brunnen
Hon syns inte till, inte heller uppe vid lunden
jakten tog slut, i tunnelbanne tunneln
Hon ligger där så fridfullt, man kan tro att hon ler
Kanske är det så, att hon från molnen tittar ner
på människorna omkring denna kropp, så slaknad
och för allra första gången känner sig, saknad.