jag närmar mig dörren du just knackat på
och känner spänning


vem möter jag idag?
en förlorad själ
som mött morgonen med ett misslyckande?
en stark personlighet som gått hem för dagen med beröm?
en känd främling som vandrat smala grusvägar
mött många människor
men ändå inte sett någon

på vinterhala gator
satt fotspår i nysnön
på den neonbelysta trottoaren utanför seveneleven-butiken
där är det nattöppet.
precis som hos mig.

otaliga är de stunder
när du inte varit här
då väggarna blivit svarta och givit mörker åt rummet
då kommer de ur de betonggjutna

tankarna

tränger sig ur tapetens välmarkerade skarvar

du vet inte hur många gånger
jag har börjat gå
mot det fina fönstret
det med fyra rutor och blommiga gardiner,
där man kan se de stora träden
[kommer du ihåg?]

för att bli fri

gått och gått
men liksom aldrig kommit fram
ständigt avbruten i mitt agerande

när du är här
är du som min pillerburk
ettiketterad valium i mörkblå bokstäver

varför liknar jag mig då vid en klösbräda
där varje klo
når in till träet

var skälvning bränner som salt i skärsår

och där går du



vill inte att du ska finna mig där nere