Livet, nått som till just DIG har blivit givet!

Varför ska allt då vara så svårt,
varför ska livet kännas så tung o hårt?

Varför känns det så ensamt och kallt nu,
men jaa det är ju för att jag saknar dig ju..

Var är gnistan?
Den saknas.. som om den skulle vara gömd djupt nere i kistan..

Finns det alls intresse mera,
eller har det blivit lika intressant som lera?

Varför känns allt så skit?
som om jag skulle gå itu bit för bit.

VAD HAR HÄNT? men nått är det, det har jag känt...