livet står mig upp i halsen
och pulserande ljusdioder i huden lyser upp i universums utkant
jag smetas ut som akvarell i regnet
tills jag nästan
inte längre
finns

genom lyckans gyllende filter
blir dammen i soljusblocken glittrande stjärnstoft
och dina ögon honung
att drunkna långsamt i
älskling
du kommer ge mig diabetes om du fortsätter så här


jag sätter tankarna på Pause
(bokar enkelbiljett till helvetet åt min ångest)
drar försiktigt ned blixtlåset på mitt plastskal
och vandrar barfota ut i livet
med solkattsdanser
sakta sprickande under tånaglarna

(jag ska klämma ihjäl allt som är då
sy fast mitt medvetande med universums
och aldrig mer
aldrig
någonsin
mer

snudda marken)