Snö
Det är inte längre
bara jag som frusit

Snö
Det är inte
bara jag som fryser
och faller
i miljoner bitar här

Snö
Vem är du?
Vilken är din sorg?
Vilken är den smärta
som långsamt kväver
långsamt bäddar ner
världen runtomkring?

Är det förlust
av himlens alla stjärnor
eller kanske
bara deras glans?

Kanske är det
magin de besatt
som faller
fryser
och faller

Och plötsligt önskar jag
att även tiden ska frysa
Att nattens mörker
aldrig mer ska falla
frysa
och falla

Snö
Har du stulit
nattens enda ljus?
Försöker du ersätta det
med glitter i smärta?

Snö
Det är kanske ändå
bara jag
Bara jag
i ensamt fall
bland miljoner frusna tårar
bland sorg i kristaller

Snälla
frys min tid