Ruset stillar sunt förnuft.
Inget kan stoppas, inget kan hindras.
Där sorlet stegras, där finns dina sinnen, insvepta i falsk värme.
Övermodet balanserar på en tunn tråd, likt ljusen som smeker de omtöcknade.
Kullersten blir mjuk som sammet, känslor starka som rovdjur. Sömnen vilar tungt över bröstet.
Ljuset stjäl ögon på vila.
Allt är dimmigt, liksom moder jord utanför. Början på slut, återigen.