Regnet slår mot fönstret, en grå himmel lättas utanför.
fast jag ligger i en varm bunker av täcken, kan jag känna
kylan därifrån.
Kanske hade det varit annorlunda om man aldrig hade
varit ute i det.
Men jag har varit där alldeles för många gånger.
Kanske är det för att jag inte gillar att bara ligga still i en trygg värme,
kanske är det för jag är nyfiken på en värld långt ifrån min bunker.

Men jag gillar regnet mot min kind, jag gillar att känna temperaturen sjunka.
Jag gillar att se andra lika hopplösa som jag.
Alla är lika ute i kriget.

Men vissa dagar kan man inte låta bli att avskräckas den
ovisshet som befinner sig utanför mitt fönster.
Man orkar inte alltid ta tag i sitt mod och bege sig ut i
universum.
Speciellt inte om man är fler i sin bunker. kanske ligger hoppet bredvid i
en mänsklig form?

Idag gör det i alla fall det, och det känns som om jag ska vänta lite
innan jag går ut med en kamrat i ett smattrande regn.
För den gången kommer jag att vara rädd att mista den.

Jag vill hålla dig säker och fullständig.