Det är vinter nu och kärlekens frusna frön finns djupt inom mig.
Kommer någonsin våren?
Vi alla hungrar efter sanningen, vi alla gråter ut våran instängda smärta.
Lågan den brinner och själarna längtar efter att få sjunga ut.
Tomhet, tomhet, tomhet.
Tårar faller i oändlighetens öga.
Viskningar ekar i öronen, leva, skratta & älska.
Ensam i tystnaden vandrar jag i denna vildmark.
Dyra minnen som jag gärna vill glömma med som omöjligheten tagit över.
Tomhet, tomhet, tomhet.
Inget annat än en himel svart som aska existerar.
När kommer dagsljuset som bländar oss?
Synen av månen på natthimlen är det jag skådar.
Ramla och sjunka in i dina armar är drömmen som förföljer mig.
Som eldflugor i natten dansar jag i din närhet.
Din läppar formar mitt namn och jag hör det tysta ljudet av lycka.
Tomhet, tomhet, tomhet.
Du förhäxar mig med din närvaro, stäng mig inte ute.
Min historias mörkaste ögonblick tunnas ut.
Blickarna som drars in i mönskligehetens närhet växer, är detta något vacker jag kan lita på?
Vänskap är oslagbar, det är också du.
En dag ska jag resa mig upp och skrika ditt namn.
Tomhet, tomhet, tomhet.
Jag ser kärleken nu som en blomma och för mig finns det endast ett frö.
DU.