jag är så jävla less på allt.
matteboken ligger och stirrar på mig, jag vill inte stirra tillbaka,
för jobbigt att tänka på.
direkt när jag tänker på de dyker tusen andra tankar upp.
får dåligt samvete. endå sitter jag bara här och skriver.
min hjärna orkar skriva, den orkar inte ränka.
det kanske blir bättre om jag skriver och sämre om jag ränkar.
eller kanske är det bara en bra ursäkt för att slippa.