I dunkande maskiners dån tänker jag på vila

och jag menar den eviga natten
den som mot sin vilja fastnat
mellan morgon och kväll

I skymningen möts vi
hennes evighet mot min

med förakt för varandra
dansar vi

rakt mot allt som är mänskligt
mot allt det vackra
mot det totala slutet

i dunkande maskiners dån försöker jag sova en stund
en enda sekund

jag är så djävla trött