det väller upp inombords ibland
det är som stormar
de är som brand
det är som tandvärk i tidens tand
och som ett slag av en knuten hand
från becksvart tjärn som är bottenlös
från arga kattor med hatiskt klös
som ekon av en förgången tid
och svåra skottskador från en strid
när denna gastkramning lamslår allt
blir hjärtat ogästvänligt och kallt

LARZ GUSTAFSSON
3 juni 2008