Och jag vill bara gråta så fort jag ser dig, så fort jag läser det du skriver. Vill så gärna tro att det är mig dina texter handlar om, precis som alla mina handlar om dig. Du skriver om att alla bara vill dansa även fast musiken tagit slut, och även jag vill dansa; men endast till musik som stavas som dig, precis som punkterna; och du tar aldrig slut. Och jag vill så gärna att tårarna ska skapa rännilar nedför kinderna med dig som betraktare, vill att du ska förstå. Och om du inte förstår vad som flödar ur mina pennor, så kanske åtminstone förstå vad som flödar ur mitt hjärta, rakt i din riktning, förstå att jag

ÄLSKAR DIG SÅ JÄVLA MYCKET!!!!!!!!!!!!!!!

Och om du bara visste hur mycket det betydde för mig den gången du klottrade ner en dikt i mitt block, inte för att jag vet vad den handlade om men jag vet att det var i mitt block du skrev den. Den gången du lät mig ta skydd under din svarta runda vinge, när regnet sköt som veka gevärsskott mot den grå novembermarken, ja, du skulle bara veta hur mycket jag älskade dig då. Kan inte dina läppar röra mina, förenas i en gränslös kyss, kanske inte bokstavligt; vi kan leka vampyrer, dela våra minnen. Du är den rätte, och om du frågade så skulle du självklart få komma in. Du fick mig att inse att köttets lustar får ta ett steg åt sidan, för allting annat som är så mycket verkligare; som du tillexempel. Och du skriver om händer så vackra, det enda jag vill är att vara vacker, i dina ögon; överallt annars spelar det ingen roll hur min spegelbild ter sig, där kunde jag lika gärna varit död. För din skull ska jag bli vacker, explodera inåt precis som en blomma graciöst slår ut. Och allt det gråa rinner så mycket fortare nu när du är här, rinner tills det flödar över in i en annan nyans. Till och med en tår rinner nu. Och jag vågar inte vara lika mycket poet som jag hade velat, är rädd att du ska inse att det är dig allting handlar om.
Allting handlar om dig.