Det tog bara någon sekund
sen låg jag på marken
Det gjorde ont då hjärtat nästan sprängdes
Lungorna kunde knappt få luft
och pulsen ökade lika fort som mörkret kom
Vätskan hade runnit in
trodde inte jag skulle leva en minut till
Det smärtade och jag var paralyserad
Ingen rörelse, inga tankar
kände mig borta, bortkastad
skulle jag leva, skulle jag dö
öppnade mina ögon och där jag låg
fortfarande neddragen som i en drog
smärta, frysen, kallsvett och flimrande vid ögonen
det gjorde ont då hjärtat nästan sprängdes
fick mig att kastas omkull
föll till marken med ett duns
Vart var livet om inte borta för en stund
dunkande igenom bröstkorg
Ja, det levde, det kändes då jag kunde öppna ögonen
och inte känna mig helt bortkastad
stannade för en stund, andades som om
jag andades för första gången
luften in i lungorna som strömmade
men fortfarande sårade,
kändes som en press emot mina ömma revben
Kände fuktiga placeringar vid ögonvrån
rann utan kontroll då ett hjälplöst skrik
slank ur dem särade läpparna
jag kan inte ta mig upp, jag kan inte ta mig upp