Halsa kaffe, sänka socker, tvinna hår, dra i sockor, lösa sånger, fundera över överanalyserade texter, dagdrömma om böcker, önska mig ner under täcken, snudda tankar som "hur skulle allt bli om jag dog här på fläcken(?)", bli yr av att allt är ett sjuhelvetes töcken, nästan börja prata om vädret, ännu en gång önska mig ner under massa täcken, balansera på räcken i drömmarnas land, sedan vilja studsa vidare och hamna vid en vacker flodstrand som fångar mitt hjärta och sätter det i brand, så jag sätter det i pant där och hämtar det när jag är redo att studsa tillbaka hem igen från flodens vackra, svartkorniga, växtberikade och solvarma strand. Jag går på upptäcksfärd där, i drömmarnas värld, utan mitt hjärta men med ditt i min hand, och din hand i min andra hand. Vi går här, bara för att vi är välkomna här, för här gör inte en jävel så mycket som en fluga förnär. Och tur är väl det för flugorna är skitstora och ännu äckligare här än vad de är i vår tråkiga, men oj så verkliga värld.