.
.
.
.
Det är förstås en av de saker
vi på en och samma gång
har gemensamt och som samtidigt
skiljer oss åt med sådana ofantliga avstånd
ifrån folk vi kallar vänner
folk vi kallar främlingar
är de vi finna samförstånd med på resa och vid
andra till synes slumpartade sammanträffanden

Att trivas i sitt eget sällskap
istället för att dagligen söka fly det
utan att någonsin riktigt lyckas
utom genom frivillig medvetslöshet
är som en sorts seger andra hyllar en för

de vilka ständigt synes söka nycklarna
till dörrar av glas ut till en frihet
de hört talas om och läst om
men aldrig sett några kartor över