Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Flickan Som Överlevde

Är du där?
Vakar du över mig?, När jag ligger på detta golv av splittrat glas av stulna andetag
De sägs att du är här hela tiden

Vill du stanna?
Stanna tills mörkret ger sig av.
Jag vet att du är upptagen, jag vet att jag bara är en.
Men du kan bara vara den som ser mig
Den enda som kan rädda mig.

Varför är det så svårt?
Kan du inte bara hämta mig.?

Jag har ingenstanns att gå tills jag försvinner totalt.

Känner du hur kall jag är?
Gråter du som jag gör?

Är du alldeles ensam där uppe?
Precis som jag kännt hela livet.ensamehet.
Du är den enda som kan rädda mig.

Hur kan du vara så stark?
Hur är det och känna sig så fri?
Ditt hjärta är verkligen någonting

Din kärlek, ett stort mysterium.

Vakar du över mig?
När jag ligger på golvet av handgranater?
Gråter du? Gråter du med mig?

Gråt med mig inatt.
Är du där? Vakar du över mig eller har du gett dig av bland mörkrets skuggor

Befinner jag mig ensam nu.
I detta stora hålet av ensamhet och inget ljus att värma mig.

Har du gått ifrån mig?

Jag går igenom så mycket svårt just nu och det känns som det inte blir bättre.

Spenderat så många nätter , tänkandes när det tar slut.
När kommer den dagen när glädjen kommer in i mörkret och spränger sorgen i miljontals bitar

Skriker på hjälp men ser rösten bara smälta bort som is i sommarvinden.

Mitt hjärta och mitt liv är satt på paus och jag intallade mig själv att det var okej men ingen tryckte på play inte ens jag så nu står jag här.
Och kroppen var de priset som fick betala.
och medans ja såg mina drömmar gå ifrån mig och andetagen blev färre än jag någonsin haft.
Det enda jag hörde var att mitt inre skrek, ta dom hem igen.

Bördan var för stor jag fortsatte springa från tronen.
Kan inte ta detta längre.
Jag kan känna min andes hunger själens flykt mot ljuset men ändå vart jag än flyr så omringar mörkret mig och håller fast så jag inte kan ta mig ut om jag inte gör sönder mig själv.

Snälla ta mig hem ta mig bort till landet ingestanns där ingen klocka tickar mot jordens undergång eller dom sista andetagen
eller våra sista steg på våran jord.

Jag är inte rädd längre för jag vet att du håller min andning.
Jag bara är rädd för jag inte har så mycket tid kvar.

Kära far.
Jag ger inte upp för de måste finnas mer än det livet jag vet om.
Mer än den misshandeln livet gett mig.
Mer än dom tårar jag gråtigt.
Mer än dom blödande såren på min kropp
Mer än kicken.

Men fortfarande är jag här och kämpar och jag ger inte upp.
jag hittar styrka i din kärlek och du kommer se mig komma i mål.

Förlåtelse är att låsa upp dörren för att släppa någon fri.
Men oxå inte att fången var jag.




Its Not The Fall Thats Hurt, Its When You Hit The Ground.




Fri vers av anji
Läst 227 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-12-29 15:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

anji
anji