Kärleken satt på en sten
Dit ingen kunde nå
Dinglade med sina ben
Vickade lätt på sin tå

Olyckan smög förbi
Såg kärleken vid en klippa
Lät sitt inre gå fri
Så kärleken fick en spricka

Två själar gick av
I sprickan som blev
Ett svepande hav
Med ensamhet som drev

En limtub stod på flickans bord
Hon rev i pappershjärtat
Skulden kom som en bomb
Och hon limma ihop det igen

Snart skulle flickan få känna
Hur verkligheten tär
Snart skulle flickan få känna
De känslor som gör flickan kär