Jag skakar handen som jag håller pennan med,
pennan som träffar papperet som jag återigen knölar ihop och slänger för att träffa papperskorgen.
Miljontals blad som ligger runtom istället för i papperskorgen.
Hur svårt ska det vara att skriva ett brev?

Snart börjar högen likna ett samlingsställe för mina tankar.

ett-noll till dig eftersom jag inte hör av mig
ett-ett eftersom du inte heller gör det

Högen har slutat växt nu. För jag har slutat försökt.
Någon dag ska jag ta alla pappersbollar för att lägga de i soptunnan.
Men inte idag.
Jag är nog inte redo, att lämna oss.
Inte redo att lämna någon sorts vänskap samtidigt som det känns så jävla löjligt
att låta papperen ligga kvar runt papperskorgen på golvet,
att inte våga slänga för att vara rädd för att glömma.
Bara för att jag vet att du och jag inte är över..

än.