Fjärran från lyckan ligger jag på en ö i havet och sover.
Dimmorna stiga och fly och vindarna växla,
jag drömmer oroliga drömmar om krig och stora fester
och att min älskade står på ett skepp och ser
hur svalorna flyga och känner ingen längtan!
Det är något tungt i hans inre som icke kan röra sig,
han ser skeppet glida in i den ovilliga framtiden,
den skarpa kölen skär in i det motsträviga ödet,
vingar bära honom in i det land, där allt vad han gör är förgäves,
i de tomma och fåfänga dagarnas land långt borta från ödet...

I frjärran ligger jag på en öde ö i havet,
halv sover som alltid,
fjärran från lyckan.

Jag ser,
Jag ser dimmorna stiga,
som en tjock svart discorök,
Dimmorna stiga,
sedan fly,
och vindarna växlar,
höger, vänster,
vänster, höger.

Jag drömmer oroliga drömmar,
oroliga men spännande,
om krig,
om stora fester.

Med ett skepp under mina fötter,
ser jag henne,
jag ser min älskade
stå där bland gräset
vid hamn kanten.

Jag ser,
Jag ser svalorna flyga,
känner ingen längtan,
efter din kropp,
efter ditt vackra ansikte.

Det är något tungt i mitt inre som
inte har någon tendens att röra sig,
Jag ser skeppet glida in i den ovilliga famtid,
Den skarpa kölen,
skör in i det mosträviga ödet,
vingar skall bära mig in i det land,
där allt vad jkag gör är förgäves,
i de tomma,
men fåfänga dagarnas land,
långt borta ifrån mitt öde.