Vi springer på varandra på gatan i all hast
Du tittar förvånat på mig med förvirring i din blick
Vi krystar fram varsitt tafatt hej
Och jag undrar tyst om jag borde sluta dig i min famn
Jag får fram ett stelt "hur mår du?"
Du mumlar att allt är bra och stirrar ner i den gråa asfalten
Jag fäster blicken på dina mjuka lockar och minns känslan
Känslan av att låta dina lockar rinna genom fingrarna

"Hur mår du då?"
Frågan attackerar mig hungrigt och letandes
Jag hinner inte väja undan utan letar febrilt efter ett vettigt svar
Jag svarar tvekande och väljer mina ord med omsorg

Det sägs att tiden sätter sina spår
Men dessa två år har passerat dig förbi
Du ser ut som när vi skiljdes åt

Jag frågar undrande vad du gör nuförtiden
Och får ett flyktigt svar som är svårt att ta på
Egentligen vill jag fråga vem som vakar över dig om natten
Vem som tagit över min plats i den smala sängen
Vem som värmer dina smala axlar som förut tillhörde mig

Jag ser hur våra gemensamma minnen,
glider förbi på din näthinna
Du ler onaturligt och ser besvärad ut

Vi tar varandra i hand och skiljs åt igen
Jag ser din silhuett försvinna i folkvimlet
Jag sträcker ut en hand efter dig
Men då liksom nu fortsätter du att gå utan att vända dig om
Så jag vänder mig om och fortsätter åt mitt håll
Med minnena i ryggsäcken