Vi ser hur solen sakta faller över skuggornas dal,
Det är du och det är jag,
Men jag är ensam.
Faller och försvinner, färger luften sval
Dina fingrar mot min kind
Men jag är ensam.
Och om jag kunde,
Skulle jag vara i din famn,
Viska mina ord, jag aldrig gav dig
I en vind är du
Den ger mig av ditt namn
Och smeker håret sakta undan mina ögon.
När jag ser, ser jag din sköra silhuett
Fånga mig och lyfta mig i luften
Som om det var självklart och så lätt,
Om jag ändå vore där du är.
Jag undrar, finns det trohet ovan molnen
Finns det läppar lätta som vingslag
Även där.
Finns det någon att hålla om
När kylan slår en,
Har du funnit någon ny
Att hålla kär?

Min kropp har fallit, livlös ner i gräset
I lungan min,
Är asfalt och betong.
I mitt hjärta håller jag i dina andetag
Mot min hals,
Så som det var en gång…

En tid när inga hinder fanns att segra
En plats dit inga andra kunde gå
Ett lugn som inga andra kunde finna
En kärlek ingen annan kan förstå.