Jag sitter här, trygg, varm och älskad av en underbar man. Sluter mina ögon, jag är inte rädd, inte än. Ett djupt andetag en lekplats börjar ta form. Känner sanden mellan mina tår, sitter på gungan och den varma sommarvinden smeker min nacke. Andas, andas ja andas in den sköna underbara sommarluften. Här ute är jag helt fri.

Jag sitter här, trygg varm och inte rädd. Jag har min gunga, min sommar och sanden mellan mina tår. Lyfter blicken från de nakna tårna, tar ett djupt andetag en brevlåda tar form. Står helt stilla, fokuserar på brevlådans form. Mitt finger smeker över de två siffrorna, nummer 82, är det ironi eller vad? Ler lite för mig själv, att jag inte kopplat samman de innan.

Jag sitter här, nu bara sitter jag här. Jag vet, jag vet vad som finns bakom. Jag har inte min sommar, jag har inte min gunga och jag känner inte sanden mellan mina tår längre. Jag vet vad finns, kan inte öppna mina ögon. Tårarna börjar rinna ut över mina kinder. Jag vet vad som finns. Andas, andas glöm inte andas.

Jag sitter här men står där, där nu är nu. Handtaget i min hand är kallt. Solen lyser inte mer, den värmer inte min rygg. Månen skymtar bakom molnen, stjärnorna har gömt sig. Tar första klivet på år innanför dörren där djävulen bor och där gud inte lägger sin hand. Ser henne städa i köket, tårarna är torkade men spåren syns lång väg i hennes ögon. Det var då jag kände hennes smärta och hans hat till henne och hans hat till oss.

Jag sitter här, trygg, varm med minnen om dagar då andas var det sista man tänkte på att göra. Tiden då man bad och trodde bönen kunde flytta berg. Då det ända man kunde göra var att knipa ihop ögonen så hårt man bara kunde och hoppas att det var hon som kom och inte han.
Ser tv:n framför mig, andas in, andas tyst ut. Där sitter han. Ryggen i mot mig jag ser hans hår. Vill gå fram och bara hata honom, vill inte ha honom här. Vi vill vara fria, fria som när gungan gungar och vinden smeker än i nacken och då man känner varm skön sant mellan våra nakna tår.

ÅÅ, herre gud, andas, andas, är trygg och varm men jag är här, rädd, luftlös och fylld med hat. Rädd för att säga i mot sätter jag mig bredvid honom. Jag sluter mina ögon och önskar alla önskningar som man får under en livstid att jag var någonstans men inte här.

Jag sitter där, otrygg och önskar önskan om och om igen. Börjar sakta andas, börjar sakta känna luft i mina lungor. Mitt hjärta bultar inte obehagligt innanför bröstkorgen längre. Andas, andas och andas med någon glädje in djävulens lukt. Han luktar inte svavel, han luktar svett och sprit han luktar som min far.

Jag sitter där, fruktansvärt rädd, besviken, förvirrad, full med hat men även en behaglig känsla av att han kanske denna gång ska älska mig och oss.