Alltet varade konstant.
I motljuset låg den där lilla
skillnaden som får hjärtat att
spricka av glädje och sorg.

När de fallna änglarna vandrade
med tussiga vingar, slog jag upp
mina blåa ögon,drog en suck,

vaknade
ur min illusion och betraktade det enda
sanna,känslan i allt är Sanningen.

Jag mötte min själ när jag satt på toa,
hälsade med ett leende och frågade???
Mitt emot badrummet låg min kropp och
skrattade.Vem vet??