Ibland står det ett par vinterskor i hallen länge nog för att snön ska hinna smälta och dunsta bort. Under tiden de står där läggs armar runt min midja och te kokas medan jag ligger under filten i soffan. Och när jag lutar mitt huvud mot en bred rygg så krullar sig den lillas mun av avundsjuka.

Jag längtar tills skor alltid står i hallen och E vågar luta sig tryggt mot en kropp som doftar bullbak och motorolja.