Sprickan öppnar sig innåt

koncentrerat tysthetsmörker

är endast här för att slukas

utan tankar och ord

att få skrika åt världen

alla patetiska ordprofeter

en dröm de vill känna

men endast ser i ett hål

faller bakåt och neråt

in i en verklighet

som vi somnade ifrån

den dagen vi söp ihjäl oss

på imaginerade kärleksvrål

och grandiosa misstag

blev masspruducerade

i luftens fabriker

som vi sedan köpte i takt

med att vi blev beskjutna

av konsumtionsskott och slakt

fortsätter falla

genom sprickan till en skål

hatgrädde vispad med läppar

slagen till ett vrål

och i mörkret finns friheten

som alltid var fängslad

bakom virtuellt fruset

ljusgaller