Dom frusna tårarna som sakta tar sig ned för mina kinder är det bara jag som ser och känner.
För ingen annan vet vad som har hänt, Förutom du.
Men jag tror inte du heller ser dom för du förstår inte mig.
Du försår dig inte på det jag kallar liv, och hur jag lever det.
Och det är de som är orsaken till mina tårar.
Orsaken till mina tårar är det som sitter bakom stängda dörrar.

Du som sitter bakom stängda dörrar är egentligen så full av liv, men det vågar du inte visa.
För något har hänt men jag vet inte vad. Är det något jag sagt eller är det något jag gjort?
Hur ska jag kunna veta, när du sitter bakom stängda dörrar och orsakar min frusna tårar.