Februari knackar på min dörr
slår och piskar mina fönster

Jag barrikaderar mig i raggsockor
skydd på den kropp som är mitt fort

Skriver mig trygg
sjunger mig stark


men


ord tar
slut
och röster
spricker

så småningom

kvar är försvarslöst skal
och Februari
sipprar enkelt in genom porer
tar sig förbi vaga
svaga
löften och saker jag skrivit upp
på listor men aldrig trott på
egentligen

Trasor och murkna
utbrända
brädor
på den ruin
som är min kropp

Februari bygger nya murar
kring det slott som är mitt hjärta
snö och is lägger sig på tankar och känslor
som långsamt stelnar

Häller bensin på Februari
och tänder på

men

ingenting brinner i det slott som är mitt hjärta
ingenting brinner i Februari

kyla gör så mycket mer
ont
än eld

i det Februari som är
min
kropp