Minns du sången som vi gjorde till vårt liv?
Kan du fortfarande höra den, och känna likadant?
Jag kastar bort mina dagar, så avtrubbad av mina lyckopiller
Och du låtsas om som att det inte finns
Syns inte finns inte, visst fan är låten bra!
Höj volymen, höj tills du inte längre hör dina tankar!
Sysselsätt dig och känn inte efter, fly igenom hela ditt liv
Tänker du tillräckligt långt hamnar du vid stupet
Jo jag funderade nog på att slänga mig ut
Men jag har valt att se det som en återvändsgränd
Jag kommer tillbaka som en starkare människa
Jag gör en ny sång till mitt liv, den ska spelas på lagom volym
Då kan jag höra mina tankar, men inte känna dem
Jag känner förresten inte mycket alls, ljuva lyckopiller
Sömnen är mitt pax, där kan ingen ta mig
Och du kan inte sova, du har inget pax
Stackars människa, se till att få nåt utskrivet
Nej jag klagar inte, jag har bara tröttnat
Om jag tycker synd om mig själv?
Du kan ju prova själv att bli depersonaliserad
Och bli ett blankt papper, utan att kunna fylla i det
Visst är vi fantastiska här i vårt avlånga lilla land
Så upplysta och toleranta
Vi tycker synd om dem som lever i illusionen att det finns en högre makt
Men jag kan se hur de skrattar åt oss
Stackars dem som tror att det finns ett egenvärde i att vara logisk och rationell
Snacka om att leva i en illusion!
Här är ensam stark, som om inte alla är ensamma
Men alla är långt ifrån starka
Vi skulle kanske behöva bikta oss
Få tala ut och känna förlåtelse
Men vi tror ju inte på sånt
Det finns väl inga synder?
Nej men så bra, vad fan gnäller du för då?
Logiken och rationaliteten förblindar
Visst är det paradoxalt att det motverkar sitt syfte