Grinden till mitt innersta
är stängd har rostat fast
gränsar till det yttersta
där tiden blir en last

Att orka glädjas än en vår
är något som jag tvekar för
livet gett så många djupa sår
ge bort den glädje som förstör

Vid är tanken om att glömma
stora tecken kan väl hjälpa
blodet sjuder hjärtan ömma
kan nu själar endast stjälpa