Jag har handen din nu
I ett järngrepp
Jag släpper den aldrig
Du viskade något om död
Det var väl bara på skämt
Men det kändes så starkt
Somna nu bara
Jag vakar över dig
Imorgon är elden släckt
Och återuppbyggnaden tar vid
Det här är stormen före lugnet
Det lugn som vi förtjänar
Vi kom inte ur sängen
Inte på hela helgen
I huvudet en tanke
Som jag inte vågar kalla min egen
Den sade att vi två är för sorgliga
Den här staden är värd så mycket mer

När ska vi två mer än bara andas?