Skrik, töm dina lungor på luft och låt stämbanden förvandla vinden till starka ljudvågor i den grad att alla runtomkring faller till marken, släpper allt dom har i händerna för att hålla för öronen och skydda sina trumhinnor.

Det är så många man möter, förbipasserande själar, som ser tysta ut, oplågade - men lyssnar man noga kan man höra dom skrika sig hesa, det är bara en sorts osynlig hårfin gräns som håller tillbaka.

Dom skriker i tystnad.

Att skrika i tystnad - Att leva bakom skuggan av den mask som satts upp som försvar - Att inte lyckas bryta ner samhällets krav på vad vi tror är en individ.

Men jag skriker i tystnad...