Ansvaret
hade jag
fick jag
när du försvann
att sakna


men


sakta förträngde jag dig
och dina djupa ord
dina fraser på livets mening
som jag trodde satt tatuerade
i mig


men


den största bluffen
visade sig vända
och komma tillbaka
som en hint av något jag redan visste
du kröp tillbaka
som alla andra man tror sig har glömt


men


om du nu trivs i dn nya sfär
med Din Nya
varför älta om att jag glömt dig
kanske förstår du inte alls
jag som trodde du hade alla rätt på mina rader
du vill inte förstå
att jag troligtvis saknar kärleken mer i sig
än i dig


men


att krypa tillbaka som en
plöjande hund i vinterskare
det gör ni alla
som trodde sig kunna glömma allt
innan jag förträngde er
och skaffade mig en egen sfär
där du aldrig kommer platsa


den som väntar på ett tillbakakrälande
väntar faktiskt ALDRIG för länge