till den skådar Du ned

som är ensam och betryckt

en tid som är ur led

i en värld som är förryckt

har ställt alla begrepp

som vi känt på huvudet

men Du visar Din väg

så att vi kan komma rätt

Ditt Ord kommer till mig

när jag ensam segnar ner

i mitt ökenlandskap

där det inte regnar mer

kan det släcka min törst

när den är som värst och störst

fast jag känner mig svag

har jag satt Ditt rike först

Ditt guld luttras i eld

slagget måste brännas bort

det folk Du kallat ut

är ett folk av annan sort

vi vet Din trofasthet

är både skärm och sköld

Din eld brinner så het

i en värld av is och köld

LARZ GUSTAFSSON 090214