Hon var en nattfjäril blott

Som på dagen drömde

Av en hydda byggde hon ett slott

och hon blev den evigt dömde


En ljum juninatt mötte hon sin fjärilsprins

och länge väntad var han

Han lovade henne allt som finns

och hon trodde den sagan var sann




För ett ögonblick levde hon i sus och dus

hon flaxade hit och dit

men så flög hon på ett ljus

Av hennes vingar blev bara SKIT


Nu ligger hon där i sin bädd av aska

och tänker på vad som skett

Och iväg ser hon sin prins traska

Han som mot henne i mörkret lett



Så slutar sagan om nattfjäriln blott

hon som på dagen drömde

hon som av hyddor byggde slott,

nu är hon bara den bortglömde