Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Skrev den i höstas då jag inte orkade med allt skit som hände.


Den här dikten är menad att såra

Din röst är som en tröst
I mörkret under årets höst
Smärta har jag genomlidit
Av både familj och vänner
Av både stora och små
Det enda jag har tänkt på
Har varit död och att döda
Ta deras liv och göra det till föda
Låta dem få lida
Så som jag har lidit
Låta dem för en gångs skull få se
Att jag inte alltid velat le
Låta dem sjunka till djupet av det svarta
Och låta dem känner hur det känns
Med ett trasigt hjärta
Om du ändå vore här
Jag skulle då kunna hålla dig kär




Fri vers av Sara Aldebe
Läst 294 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-02-15 10:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sara Aldebe
Sara Aldebe