Vid det östra havet, och hon, som en syster, en vän
som alltid är, kall februarivind, i lä i tallskog, långa
promenader, och stranden, bitande, så att mössorna
kom på, vi fann värmen.
Rött vin och god mat och en tanke om, att här vill
jag stanna, till och med i ensamhet, inväntandes
vårvind och sol, där den stiger i öst, sakta värmandes
upp det isande havet
En natt när min vän krupit under täcket, lyssnade
jag till vind och hav och den där som jag inte kom
på vad den heter, rörandes och så behagligt
klingandes i fönstret, en slags mobil av snäckskal,
inköpt i Nya Zeeland, då, just då, var jag lycklig
och i ro, långt från arbete jag vill ifrån, långt
från människor som jag försöker tycka om