vill att du ska förstå vad som är problemet
för nu är det söndag igen och jag har
klarat helgen utan dig för det är ju så
jag kommer alltid undan

skriver till dig att jag dricker te
att det smakar sådär, kallt och gammalt
du säger något helt obetydligt något
som jag aldrig kommer minnas
så jag skriver att teet symboliserar mitt liv just nu
för utan dig är det så jävla kallt och gammalt och grått
trist
du skriver vad synd eller jobbigt eller förlåt
sen loggar du ut och jag
går och lägger mig

och till och med när jag är med mina vänner och låtsas som om ingenting
så känns allting precis som du
precis som att du vill att jag ska se dig men inte känna dig
och jag vet inte varför men jag undrar ju alltid vad du skulle tycka
fast du tycker aldrig någonting någonsin
precis som jag har svårt för att känna något
när du inte är runt hörnet eller en våning ner utan
flera kilometer bort

men vad ska jag säga när det bara är mina svagheter
du kommer säga att du finns här för mig fastän du inte gör det alls
och dina ord kommer vara så tomma att dom kommer sväva in och
det kommer kännas
så jävla mycket
men du lindar in det för dåligt och snart är dina ord inte där alls utan bara
alldeles ickenärvarande och
långtifrån

jag hatar att inte kunna säga att jag aldrig skulle klara mig utan dig
för jag kan inte ljuga som du
kan inte säga att jag inte överlever
fem månader nu och jag andas precis likadant
undrar om du inte förstår att jag inte bara vill klara mig
jag vill vara lycklig såsom du verkar vara
även fast du inte har mig

vill inte vara halv, du
jag vill vara hel
och vill kunna ditt nummer utantill
vill se dig äta mackor mitt i natten
pillra på dina knogar
vill vill vill så himla mycket

men jag kommer aldrig lära mig detta
och du kommer aldrig hjälpa mig på vägen
mer än att köra mig rakt hem igen
rakt in i ett par väggar där du sitter som klistrad
fastän du aldrig gått in och kanske är det bra
kanske kan det bli för mycket av en människa inom något så fyrkantigt

med det intryck du gör så kanske jag sprängs snart
du är för mycket för mig att ta in
och jag har alltid så mycket att säga dig men jag är så bra
på att vara obehagligt tyst

det skrämmer mig att det antagligen inte blir du och jag
skrämmer mig att det bara är mina tankar som ser dig på min soffa, i min säng, i mitt kök
och att du inte vet någonting om mitt liv
och jag vet inget om ditt

ännu räddare att det är så du vill ha det
att du vill vara utan mig
att du kan
vara
utan mig