Olycklig själ söker kärlek
Hopplösheten som tränger i min själ , meningslösheten som hackar sig djupare och djupare och som snart når botten
Vingarna som inte smakat på vindens alla pustar.

Hoppet som inte kännt lycka

Jag sött sönderslagen med regn som tårar som spränger alla barriärer av betong.
Blommorna som fastnat i asfalten.
Vinden som är i ett vakum av en glasburk.

Förödelsen som föder mer och mer trasighet.
Sömnen som aldrig faller in i mina ögonlock fast dom är tunga som sten och kroppen är som en klump
av trötthet och försöker flyta bort i icke-existensen.

Tankarna som styr mig som stjärnglitterregn.
Tankarna som aldrig verkar somna ifrån mig.
Tankarna sliter sönder mina silkespappers tunna känslor och som pressar ut tårar för att kroppen aldrig kan få ro.

Sömnen,tankarna, och desperationen efter något annat verkar infekterat.

Men lyckan finns där bakom alla masker och mannekänger.

Känner mig som en marionett som styrs av en annan människa.
Dockan rör sig utan känlsor och mod att förändras.

Verkar som klockan stannat.
Verkar som livet är satt på paus och batterierna är slut till fjärrkontrollen.
Ögonen är trötta men tankarna tänker vaket .

Munnen skriker efter något mer meningsfullt men saknar orden för det kommer inte ut något sammanhang.

Lördags Ledsamhet.
Helgdesperation.

..

Jag hatar hur jag ibland ser på allt
och det sägs vara sommar men inuti är det kallt