Hela min värld är översvämmad utav oro,
och jag begraver ansiktet i kudden.
Ingen får höra hur svag jag är,
Ingen får se att det här är min verklighet.
Dem gula kalla väggarna,
Krymper för varje sanning om mig själv jag kommer på.
Värdelös, irriterande, misslyckad, ful, äcklig,
Ett Stort Jävla Misstag, hatad, Oönskad.

Jag kipar efter luft,
Kipar efter en giftig gas.
Lever på oron som fyller
Min vardag.
Överlever dagarna fysikt,
Men inombords är jag dödsjuk sjuk.

Jag inväntar bara
H o n o M .














Döden, vart tog du vägen?