Vinden är ett 
   viskande
Trippande bylte som
försiktigt
   Bär sina barn i
         famnen


Alla jag möter
Vill tala med månen
Men ingen orkar längre
Höra sitt namn upprepas
      I skärvor

Jag känner hur min
              andedräkt
   stångar sig blodig
För att få komma ut
Och röra vid 
      Barnens hårfästen


Balkongerna i staden
   är
  Bortglömda vindar
Gatorna är övertäckta
   Av sömnlösa ord
Och uttorkade löv
   som blåser
Över min rygg


  Dagarna och rummet
 Har börjat försvinna
In i en stel övertydlighet


Jag letar efter ett
    levande skimmer
 Jag letar efter en
 undangömd plats


 Där själen kan hitta
 Nya levnadsår
Och ny solvarm sand
    Att dyka djupt i