en full gammal man ramlade igår i trappan framför mina fötter
innan vi dör är alla ensamma , sa han

inte bara då sa jag

han spillde ut en dyr flaska och lät apatiskt vinet rinna ut över mina skor och fylla mönstret mellan kullerstenarna

här har legat så många skärvor, dessa gör ingen skillnad , sa han

jag sa inget

de kommande timmarna tänkte jag på kärlek , lycka och hur jag effektivast kunde ta livet av mig

jag kände mig nervös , förväntansfull , nöjd och sårad

jag tänkte på tomhet och kände mig ensam

vi är ensamma utan att dö
och vi dör ensamma

låter andra ensamma plocka upp våra skärvor