Du känner väl dom tre musketörerna?

Ja det är ju Kenta, Runken och Bengan.

Ja, dom brukade ju sitta inne vid Björns Trädgård uppe på Söder men sedan Bengan åkte på spö av några Bajen-fans så bytte dom stamlokus till Rissne torg.

Och där satt dom i nåra år. Bengan, Runken och Kenta. Bengan körde sin standardrunda om dagarna in till Maria för att få sin Metadon. Kenta sålde uteliggartidningen som folk köper mest för att vara snälla och aldrig läser. Och Runken han brukade sova hos olika polare.

Sen träffades dom där. I Björns Trädgård på Söder eller som på senare tid på Rissne Torg. Dom tre musketörerna; Bengan, Runken och Kenta.

Det var genom Kenta jag lärde känna de andra. Han stod ju där och sålde sin uteliggartidning. Jag jobbade på Rimi inne vid Fridhemsplan på den tiden. Han stod alltid där med en tennkopp och frågade förbipasserande:
- Urschäkta, haru två kroner!
Jag visste ju att han skulle köpa fludder för alltihop så jag gav han aldrig nåt. Men det gjorde mig lite ont i hjärtat att se honom där varje dag. En dag tog jag mod till mig och gav honom 140 spänn i rikskuponger till nån hamburgare för han såg jävligt hungrig ut. Han tackade plikttroget men han såg faktiskt inte så jävla glad ut.

Jag hade jobbat julafton ett år och där stod Kenta med sin jävla tennkopp och tiggde pengar. Jag hade fått en julklapp av min chäf. Jag frågade Kenta om han hade fått någon julklapp. Det hade han inte så han fick min blomkvast och chokladkartong. Den här gången såg han faktiskt riktigt glad ut.

Jag frågade honom var han skulle fira jul. Han skulle hem till Bengan. På den tiden visste jag inte vem Bengan var men Kenta berättade att Bengan minsann hade fått en ny lägenhet av Soc i Råcksta. En etta med kokvrå och badkar. Kenta såg riktigt glad ut när han berättade att han skulle kvarta där. Det lät trevligt. Jag övervägde nästan att haka på. Själv så hatar jag julen. Den bara påminner en om ens krångliga släktförhållanden och trasiga relationer. Jag hakade inte på Kenta men frågan är om jag inte hade haft det trevligare där, delandes på ett helrör eller kanske två med Bengan och Kenta. Men så blev det inte.

Jag önskar att fler hade fått möjligheten att sitta på en parkbänk i Björns Trädgård och lyssna till de tre musketörerna med en flaska vitt brusande innanför pannbenet och med lukten av Bengans pipa i näsborrarna. Dom löste världsproblemen ett efter ett som om de stått på linan på Volvo och hängt på dörrar på 740-bilar som susade förbi i en rasande fart.

Från Björns Trädgård via Vanadislunden till parkbänkarna på Rissne Torg gick världsturnén med den talkshow som nog hade fått bättre rejtings än Jay Leno eller Letterman om den bara hade hittat vägen till folks dumburkar.

Dom tre musketörerna; Bengan, Runken och Kenta. Och så jag förstås när jag hade mina perioder.

Mitt där på Rissne torg. I den första värmande vårsolen där snödropparna precis vågat sig fram mellan de döende snödrivorna avhandlades alltifrån månggifte, barnaga, USA's mellanösternpolitik, häxprocesserna på 1600-talet, kubistisk konst - och om det verkligen kunde kallas för konst. Och Bengan han hatade särskilt Picasso. Det minns jag.

De tre musketörerna. De diskuterade och kontemplerade. Längden på ett snöre. Det berömda glaset. Om det var halvfullt eller halvtomt eller helt enkelt urdrucket för länge sen. Eller om det överhuvud taget borde användas. Att dricka direkt ur flaskan är faktiskt betydligt effektivare och innebär mindre disk.

Ingen fråga var för liten - eller för stor.

De tre musketörerna var ett jävligt skönt gäng. Och ibland så hände det att någon av dem fick in lite stålar. Då var det förstås fest på den lokala pizzerian. Då spelades det på Jack-Vegas maskinerna och våra hjältar var kungar i baren. Här skulle det bjudas! Nu dracks det stora stark, Fernet och Jäger. Fullast blev av någon anledning alltid Bengan, jag tror det berodde på all Metadon han tvingades ta för att få ut sitt socialbidrag.

Dom tre musketörerna finns tyvärr inte längre. Bengan frös ihjäl i ett soprum en jävligt kall vinternatt i februari sedan någon kommit på att byta kod i trappuppgången där han brukade slagga. Hyresgästerna hade visst klagat på den där jävla uteliggarn som brukade slagga under en kartongskiva i språnget under källartrappan.

Kenta pumpade luft. Ja, det kallas så när man drar en sil och klantar sig lite. Om man drar en sil när man redan har en massa Sobril och alkohol i kroppen och råkar pumpa in lite för mycket luft i sin arm så kan det bli så. Han slutade sina dagar en stjärnklar vinternatt bakom ett betongfundament vid Mariahissen.

Och Runken. Honom tog det ett tag innan dom hittade. SL's trafikledning fick klagomål på att det var så jävla mycket fåglar på den där bron som går från Gamla Stans tunnelbanestation. Det visade sig att Runken hade valt att ta sig själv av daga genom att stånga första morgontåget mot Norsborg. Han slutade sina dagar som fågelmat på den där bron.

Dom tre musketörerna. Jävligt smarta killar egentligen som slutade sina dagar på det sätt som såna snubbar slutar sina dagar.