Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När blev jag en sån som somnar på offentliga toaletter


Paralyserad hårt mot badrumsgolv
Räknar rutor under tvättställ





Tårpärlor smakar mina läppar
Jag färgas kakelvit
Smälter in i
Väggar smyger närmre




Bankandet på dörren
Vänder sig i min mage
Centimetrarna till toastol är milslånga
Drinkar och psykofarmaka blandas i virvel ner
Som får färg som regnbågar





Paniken i huvudet
Svalkas mot kall porslinskant
Tankarna har stillat sig nu




Är dom nära nu dom där skratten
Kvällen därutanför klär sig i natt





Det rasslar i låset
Av nyckel utifrån







När dörren öppnas
Lägger sig förbarmandet som ett skamset täcke
Jag använder ångesten som huvudkudde


Och undrar vart jag ska somna ikväll









Fri vers av Pytti
Läst 591 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-03-25 21:33



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Tyvärr är detta många människors vardag i ett samhälle som menar sig vara ett välfärdssamhälle och ett folkhem.
2009-05-07

  blaite
Fan va jobbig det var att läsa det där då..men bra skrivet som fan..
2009-04-24

  Micael Axelsson
Starkt ångestladdat... Kryper i varenda liten nerv. Små stickningar, som letar sig ner i magen och gör en knut. Känns som en riktigt dålig tripp.
2009-03-30

  Inkarasilas
Åh fyj fan. Hamnade på det där svinkalla golvet med ångestspyan i halsen som en hiss. Going down! Going Up! Bank bank ÖPPNA DÖRREN! Men hur fan då när handtaget är 56 mil ovanför. Jävla bra skildrat.
2009-03-26

  Larz Gustafsson VIP
En väldigt levande skildring.

Fast det heter "förbarmandets"...
2009-03-25
  > Nästa text
< Föregående

Pytti
Pytti